Jag tycker det är något alldeles särskilt med att köpa konst från konstnärer som är verksamma här i Västerås. När ett verk kommer från någon nära, någon som kanske promenerar samma gator som jag, andas samma luft, då skapas en lokal anknytning – tavlan eller skulpturen blir inte bara en prydnad, utan ett nav i hemmet eller kontoret som förbinder det personliga med det gemensamma, med platsen vi delar.
Här är några konstnärer från Västerås med omnejd som jag följt och beundrat. De är aktiva idag, med egna uttryck, och deras verk ger mig ofta nya perspektiv på natur, form och färg.
Jag har följt Cathrine Öberg ganska länge och blir alltid tagen av hennes metod och hur mycket tålamod och känsla som ligger bakom varje tavla. Cathrine arbetar med abstrakt konst, främst i akryl och olja, och utvecklar sina verk genom en teknik där silkespapper fästs på canvas med vit färg. När pappret och färgen har torkat målar hon vidare, lager på lager, ibland upp till 40 lager transparent färg. Jag tycker att det är något meditativt över hennes konst – hur ljuset kan lekas fram genom färglagren och hur motiv kan kännas både drömska och närvarande på samma gång. Hon finns i Västerås, med ateljé på Solvägen 7, där man kan boka in sig och titta på verk i lugn och ro och få möjlighet att prata med henne om teknik och tanke bakom. Att hennes konst visar sig internationellt – t.ex. via utställningar i New York och representation genom gallerier utanför Sverige – känns inspirerande. Men det jag mest uppskattar är hur hon behåller den lokala förankringen, att verken blir tillgängliga för Västerås‐publiken och att man kan följa verkskapets utveckling nära.
När det gäller Mikael Reuter ser jag honom som en person som rör sig i gränslandet mellan konst, pedagogik och kulturaktivism. Jag vet att han är med och driver “konstjoggen” i Västerås tillsammans med Västerås Konstmuseum, där han blandar konst och rörelse – det vill säga man rör sig mellan konstverk runt om i staden medan Mikael berättar om konstnärliga landmärken och offentliga konstverk. Detta ambitiösa arrangemang visar för mig hur konst kan bli del av vardagen och inte endast något man ser i gallerier. Mikael verkar vilja bryta ner barriärer – att konst bara är för ett fåtal – och istället göra den tillgänglig för många, i mötet mellan ute och inne, kultur och rörelse. Jag har också sett hans verk “Mjölk” som del av utställningen Sweden Pop Art – en tolkning av det klassiska Andy Warhol-temat, men med hans egen twist. Han verkar intresserad av koncept och idéer lika mycket som form och estetik, och hans arbete som konstpedagog förstärker detta – att konst inte bara ska ses utan även förstås och upplevas som samtal.
Jag har sett Ingela Bauers grafik och måleri – hon har sin ateljé i Västerås och kombinerar screen och måleri på papper eller duk. Det är något i hennes närgångna blick på naturen som fascinerar mig. Hon zoomar in på det lilla – ljuset, formen, skuggan – och lyfter fram detaljer som ofta förbises. När jag betraktar ett verk av henne känns det som att jag dras in i ett rum mellan ord och tystnad, något skört men samtidigt starkt.
Annette MA Stocker verkar strax utanför Västerås, i Dingtuna med ateljé/showroom där hon visar originalmålningar i akryl, olja eller blandteknik. Hennes uttryck går ofta mot abstrakt, där motivet inte alltid är klart från början – ibland framträder det under arbetsprocessen. För mig är det spännande hur hennes arbete liksom vågar låta processen tala, att någonting lämnas åt betraktarens tolkning. Verken kan vara intensiva, ibland mjuka – de både uppfordrar och omsluter.
När jag betraktar konst från Västerås, känner jag också hur staden själv är med och formar konstnärernas uttryck: naturen, Mälaren, ljuset, de gamla industribyggnaderna, träden i parkerna – allt detta finns närvarande hos konstnärerna.